Duvan som blev en fregattfågel som kanske blir en duva

Ty, jag blev stum och tyst och jag teg i min sorg, men jag upprördes av smärta. Och jag led och mina tårar skummade min blick. Ty där längs vägen kom en duva med en förtvinad fot och hon vacklade längs den väg hon vandrade. Där såg jag den skönaste av alla Guds väsenden och hon kunde icke gå längs vägen, ty någon hade snarat och skadat hennes ben så hennes gång icke längre var stadig. Och de människor som gick där förbi, spottade och slog efter henne. Hon föll så omkull och blev liggande mitt på vägen och hennes fjädrar blevo så smutsiga att de läto henne ligga för ulvhundarnas skull, ty dessa voro hungriga.



Men jag skall torka alla tårar från duvans ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och duvans vingar läkte och hon putsade sin dräkt. Så lyfte hon från marken, och duvan var icke längre en duva. Ty den fågel jag såg under himlavalvet var icke en duva, ty dess dräkt var svart och dess näbb var röd som blodet. Och alla som såg den väldiga fågeln som nyss var en skadad och smutsig duva såg nu en stolt fregattfågel. Och dess flykt förundrade alla. Men jag har förlåtit, men icke glömt vad jag sett. Jag älskade duvan i mitt hjärta, men mest slösar jag min kärlek på den stora svarta fågeln som äter ur min hand, den som kallas fregattfågel. Ty duvan är ett med fregattfågeln. Och såsom min kärlek är till duvan, så älskar jag ock den väldiga fregattfågeln. Men om den stora fågeln en dag åter skall våga ta sin duvhamn tillbaka, måste jag slösa min kärlek allra mest på den.

Läs även andra bloggares tankar om:
blod, duva, döden, fregattfågel, förlåta, glömma, gud, kärlek, smutsig, smärta, sorg, stum, tyst, tårar, älska
.

KRIS fuskar systematiskt med sitt medlemsregister

Klicka på bilden och läs varför KRIS i Stockholm blivit utstötta ur RiksKRIS

Inför ett möte, under senhösten 2005, med flera tunga organisationer med kommunfolk i spetsen, fick jag (medlemsansvarig) order att mörka om det antal medlemmar KRIS Jönköping hade. Vi skulle ange drygt 80 medlemmar och inte antyda med ett ord att KRIS endast hade exakt 51 medlemmar. Jag höll alltså tyst när antalet medlemmar diskuterades. Den 15 december 2005 hade medlemsantalet sjunkit till 34 medlemmar totalt, varav 1 person var stödmedlem. Nu kanske man inte kan kräva lika mycket hederlighet av medborgare som vill ta revansch i samhället, som man borde kunna ställa på våra politiker och på de tjänstemän som ansvarar för våra skattepengar. Men någon jävla ordning har man väl rätt att kräva av föreningslivet. Även på KRIS och ... deras kumpaner!



Idag kan man ju undra varför en stor bidragsberoende organisation som KRIS med en avsevärd samhällelig påverkanspotential inte sätts under lupp på samma sätt som vår stadsminister Fredrik Reinfeldts tillsättande av stadsråd och stadssekreterare. Fusk och fiffel är väl fusk och fiffel oavsett på vilken nivå det sker? Rätta mig gärna om jag har fel.

Jag hade haft många kontakter med Peter Söderlund som var nationell samordnare på KRIS i Stockholm om de missförhållanden som rådde i Jönköping. Peter borde sedan tidigare veta att jag inte slår larm utan att ha på fötter. Ändå fick jag inget gehör från riksorganisationen. Om Peter Söderlund hade haft den allra minsta känsla för vad som kan hända om självsvåldiga Raskenstamare får fritt spelrum i en förening som KRIS skulle det som sedan hände, besparat KRIS Jönköping en hel del besvär.

Läs även andra bloggares åsikter om:
bidragsberoende, hederlighet, kumpaner, revansch, skattepengar
.

KRIS förnekar inte rekommendation om våld

Hej Ronny Nordstrand!
medlemsregistret@kris.a.se

Kopia till Christer Karlsson
christer.karlsson@kris.a.se

Eftersom du Ronny Nordstrand verkar vara en trevlig prick så skall du få information som egentligen borde vara sekret. Men eftersom KRIS inte är en myndighet så finns ingen lag som skyddar sådan information.

Jag börjar med ett krismöte den 22 december 2005 med styrelsen för KRIS Jönköping och revisorerna närvarande. I den turbulens som uppstått sedan två av KRIS kassörer (Patrik och Tommy) i rask följd efter varandra hoppat av sitt uppdrag, eftersom de ekonomiska oegentligheterna och den kriminella verksamheten som bedrevs i lokalerna nått en nivå som var helt oacceptabel, avgick jag under sittande möte som adjungerad sekreterare och medlemsansvarig. Jag begärde samtidigt utträde ur föreningen. Med andra ord, att mitt medlemskap med omedelbar verkan skulle upphöra. Samma dag skickade jag mitt slutdokument, ett mejl, till KRIS Jönköping med fyra bilagor där två stycken utgjordes av det aktuella medlemsregistret för lokalavdelningen. Jag sparade mejlet för säkerhets skull.

Jag har sedan dess inte satt min fot i KRIS lokaler. Jag blev därför både förvånad, uppbragd och förbannad när jag den 17 september fick en kallelse till ett "Extra årsmöte i KRIS lokaler den 5 oktober 2008". Jag ringde därför till KRIS och sökte den som var medlemsansvarig. Personen som svarade visste inte vem som var ansvarig men antog att det var sekreteraren. Han upplyste dessutom att varken ordföranden eller sekreteraren var i lokalen, men att de var på väg.

Efter att har ringt ytterligare tre gånger med en halvtimme emellan fick jag tag i ordföranden. Jag informerade denne om att jag inte var medlem och ville att han raderade mig från medlemsregistret. Han vägrade och hänvisade till Stockholm. Jag blev förbannad vilket resulterade i att KRIS ordförande slängde på luren. Jag ringde då till Christer Karlsson som inte svarade. Jag talade då in ett meddelande i hans telefonsvarare om att han skulle fixa så att jag togs bort.



Efter att ha sökt på KRIS hemsida fick jag tag på dig Ronny. Vi hade ett samtal som resulterade i att du raderade mig ur KRIS stora riksregister. Jag bad dig ringa till KRIS Jönköping och se till att jag togs bort ur lokalavdelningens eget register. Du menade att det var bättre att skicka ett mejl, vilket jag godtog. Efter vårt samtal fick jag kalla fötter eftersom min adress i registret var mitt personnummer och skattemyndigheten i Linköping (skyddad identitet). Därför åkte jag ner till KRIS för att så snabbt som möjligt få bekräftat att mitt medlemskap upphört eller om så inte var fallet, få den lokale ordföranden att radera mig som medlem.

Väl i lokalen möttes jag av en storvuxen ordförande vars uppsyn inte ingav någon känsla av förtroende eller ens vanligt folkvett. När jag presenterat mig och än en gång krävde att han raderade mig ur registret svarade han som en papegoja att "Det får du ta med Stockholm". Jag blev naturligtvis förbannad och krävde att bli borttagen eftersom mitt personnummer och Skatteverket var min adress. Mitt personnummer är min ägodel och ingenting som skall ligga och skvalpa på KRIS. Den storvuxen ordförande som vägde åtminstone 30 kilo mer än jag hotade då att kasta ut mig från KRIS-lokalen.

Nu har jag ju aldrig varit speciellt rädd av mig och stryk har jag tålt rätt bra, sedan sedan jag var liten, vilket säkert är förklaringen till att jag frågade: Kasta ut mig med våld? Du menar att du först vägrar att radera mig ur ert register och hotar att kasta ut mig med våld om jag vägrar gå härifrån innan jag blivit raderad? (tablå) Troligtvis blev den storvuxen ordförande en aning osäker på sin egen logik och hotade i stället att tillkalla polis. Jag tillstyrkte omedelbart förslaget om polisingripande.

Under tiden som den storvuxen ordförande ringde till polisen stod jag helt passivt och väntade i den stora hallen utanför hans kontor. När jag var säker på att polisen skulle komma gick jag ut till min bil som stod parkerad utanför KRIS entrédörr och rökte ett par cigaretter. Efter att ha väntat en halvtimme utanför lokalen gick Jag in i Gökboet eftersom jag borde vara där när polisen kom. Ordförande informerade mig då att han ringt till dig Ronny och till dig Christer Karlsson och att ni båda föreslagit att jag skulle kastas ut.


Klicka på bilden och konstatera att jag fortfarande är kvar på listan

Naturligtvis blev jag en aning förvånad över ett sådant påstående om att Ni båda skulle ha föreslagit en så drastisk åtgärd mot en medlem vars enda krav var att bli borttagen ur KRIS register eftersom han redan för flera år sedan sagt upp sitt medlemskap och inte ville finnas kvar som medlem i KRIS register. Jag bad därför den storvuxen ordförande att ringa till dig Ronny för att få påståendet bekräftat. Just som stolpskottet till ordförande skulle ringa till dig kom polisen.

Jag vill här flika in en mening från ett intyg som Hans Hyllander, före detta poliskommissarie och chef för Norrmalmspolisen i Stockholm, skrev efter att vi avslutade vårt treåriga samarbete som varat från den 1 juli 1995 till 30 november 1998. "Max Hobstig är helt orädd och har en förmåga att tag i problem som andra av bekvämlighet eller rädsla helst undviker." En förening kan aldrig med lagen som grund förvägra en medlem utträde ur föreningen. Att dessutom hota med att kasta ut en medlem som vill lämna föreningen är mycket illa. Om det dessutom är så att du Ronny och Christer Karlsson rekommenderat detta våld är det inte bara illa utan rent förfärligt. Det är därför min förhoppning att det storvuxna stolpskottet till ordförande missuppfattat er båda.

För att till sist återgå till polisen, som efter en telefonanmälan anlänt till KRIS, så är det inte mycket att orda om, eftersom poliserna väldigt snabbt hade full koll på läget och därför ansåg att mitt medlemskap skulle upphöra eftersom jag begärde det. En människas personnummer skall inte ligga och skvalpa i en förening som KRIS utan lov av dess ägare. När polismännen efter en stund bekräftade att mitt medlemskap upphört tog vi i hand och önskade varandra en bra dag.

Jag förväntar mig inget svar från någon av er, önskvärt vore dock att ni dementerade rekommendationen till våldsingripandet jag nämnt ovan!

mvh Max Hobstig
den 19 september 2008

Läs även andra bloggares åsikter om:
kriminella, kris, medlemsregister, revansch, samhället, våld
.

SOS

SOS ... är den allmänna bokstavsbeskrivningen för den internationella nödsignalen i morsekod (· · · - - - · · ·). SOS ska, till skillnad från vanlig morsekod, sändas utan bokstavsmellanrum som normalt är lika med ett långt tecken. Signalen ska dessutom betraktas som ett eget tecken.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande. Om befälhavaren i annat fall får kännedom om att någon är i sjönöd eller om han får kännedom om någon fara som hotar sjötrafiken, är han under de förutsättningar som nyss angetts skyldig att vidta åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja faran i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelat för sådana fall. (Sjölagen 6 kapitlet 6 paragrafen)

Läs även andra bloggare anser om sjöfart och sjönöd:
morse, nödsignal, nödställda, sjökapten, sjölag, sjölagen, sjönöd, sos
.

Svart och Vitt med Opiater och Alkohol

Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.



Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några stycken blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Kolla om andra bloggare har någon uppfattning om:
alkohol, dop, helvetet, heroin, hobstig, konfirmation, missbruk, mördad, opiater, paradiset, sjukdom, självmord, sprit, tiden, överdos
.

Mike Hammer möter Vaya con dios - Nah neh nah

Att fotografera eller filma med svartvit film är ingen lek om man vill ha bra bilder. Färgbilder däremot lurar ögat och kräver inte så mycket av betraktaren medan de svartvita bilderna kräver desto mer. Skillnaden har med ögats tappar och stavar att göra. Stavarna kan bara se saker i svartvitt vilket egentligen inte gör någonting om motivet är en snygg brud. En brud är en brud om än i tunn förpackning. Trots detta så gör sig även fula gamla gubbar bra i svartvitt, i vart fall om gubben är Mike Hammers farsa i skepparmössa. Skepparmössor gör sig ofta bra på bild!



Mike Hammer själv skulle aldrig ha satt en skepparmössa på skallen. För honom var hatt det enda tänkbara, utan hänsyn till väder, vind och årstid och oavsett vad Mickey Spillane än ansåg om saken. Historien har också visat att Mike Hammers val av huvudbonad var rätt. Han passade bäst i hatt eftersom han uppenbarligen fick de snyggaste brudarna i stan trots att hans språk stundtals var mer än bedrövligt att behöva lyssna på. Att Mike Hammer var i svartvitt på den tiden var en ren självklarhet.



Det enda undantag från principen att bära en huvudbonad var Alec Leamas. Han fick å andra sidan inte de snyggaste brudarna i stan trots att hans språk var välvårdat. Han fick världens snyggaste brudar. Han var gift med Sybil Williams, Elizabeth Taylor, Suzy Hunt och Sally Hay i nämnd ordning. När han till sist dog den 5 augusti 1984 fanns det tre sörjande änkor på begravningen. Alla tre var så bedårande vackra att hela världen stod still under hela begravningsakten eftersom hans död var en första-sides-nyhet i hela världen. Efter mr Leamas blev allt i färg!

Kolla om andra bloggare har åsikter om:
brudar, gubbar, hobstig, mike hammer, nah neh nah, vaya con dios
.

Till Vänsterpartiets snyggaste stolpskott

Klicka på bilderna och läs artiklarna om Birgitta von Nandelstadhs förtalskampanj

Det här bildspelet vill jag tillägna Vänsterpartiets Maria Hannäs. Den första delen illustreras med sång och musik av Vatikanens kör och den andra delen illustreras med skön musik från filmen Deliverance. Det är enormt tråkigt att Maria och jag inte har kunnat träffas under så många år eftersom vår tidigare relation är en viktig del av Stockholms historia. När jag för 14 dagar sedan besökte Stockholm hade det varit trevligt att åter få stå öga mot öga med Maria och dryfta allt som förevarit sedan jag flyttade närmare hinsides än söderut. Men den dagen den sorgen!

För första gången sedan den 3:e juni 2003 har jag, helt ensam och utan någon BackUp, vandrat på Stockholms gator både dag- och natt. Hade jag haft ännu mer tid skulle jag ha bjudit med Maria på en alkoholfri krogrunda i Stockholm hamnkvarter i glada vänners lag. Senare framåt nattkröken när jag lämnade mina vänner var det många tankar som kom över mig. För så är det, Stockholm är alltid i mina tankar under dagtid och i mina drömmar om natten. Stockholm är alla städers stad och en Mälarens drottning. En dag återgår jag för gott till den vackra staden!

Om någon vetgirig människa vill vete lite mer så går det bra att klicka på tidningen Söderort överst. Resultatet av klicket visar då artikeln inne i tidningen. Om denne vetgirige människa vill veta ännu mer så går det bra att klicka på Mordförsöket eller på Icakuriren. Den här historien är som en dokusåpa. Så många idioter i samma program är en obegriplig bedrift i en demokratisk rättsstat! Värre kan det nog inte bli!

Läs även andra bloggares uppfattning om:
drottning, hobstig, musik, mälaren, stockholm, vänsterpartiet
.

John Silver kom, sågs och seglade

Den 18 juli skrev jag ett inlägg på min blogg om en sjörövare vid namn John Silver. Denne befarne sjöman har tillsammans med sin negress varit på besök hos mig och min familj. Halva engelska flottan har jagat dem från Biscaya till Kattegatt. Egentligen är det rätt märkligt att de galna engelsmännen helt tycks glömt sin Hood, som på sin tid jagade Bismarck. Hood gick till botten med man och allt efter en stjärnsmäll från Bismarck. Att jaga John Silver till sjöss, är att leka med en ännu värre eld eftersom Silver är en avsevärt mer befaren sjöman än kapten Lindemann var, trots att Silver fortfarande föredrar segelfartyg av ekträ.



Säga vad man vill om de svenska marina jägarförbanden, de har under John Silvers vistelse i Sverige gjort ett strålande bra jobb. John Silver har under sin vistelse i svenska vatten kunnat röra sig nästan helt fritt utan förbittrade engelsmän i hälarna, på den ö som svenska marinen ställt till förfogande. Naturligtvis var det ingen vanlig ö som Silver fick till sitt förfogande. Ön var så undangömd att den inte ens finns med på kartan. Eftersom jag fick förmånen att besöka ön så kan jag i vart fall avslöja att ön bjöd på en komfort som inte ens Grand Hotell i Stockholm kan bjuda sina gäster på. Maken till utsikt har jag aldrig någonsin sett i detta livet, från ett absolut ointagligt torn var det mer säkert än ett fort.




De svenska marina jägarförbanden har under två veckor planerat för Johns avfärd tillbaka till Madagaskar. Naturligtvis vet jag inte så värst mycket om vad som händer runt omkring. Jag har inte fått veta mer än sånt som är absolut nödvändigt för mig att veta och jag vet alltså inte när John eskorteras ut ur landet och jag vet inte hur. Det enda jag vet är att han i natt går ombort på en mindre båt och styr kosan norrut där det finns flera alternativa rutter för att undvika den engelska flottan som ligger och lurpassar någonstans ute i Skagerack. Jag vet också att John vart det lider, kommer att embarkera sitt eget fartyg någonstans ute på Nordatlanten och eftersom Johns fartyg är helt av ekträ har han stora möjligheter att undvika engelsmännens sofistikerade och överlägsna teknik under sin färd mot sitt älskade Madagaskar. Vad jag dock med säkerhet vet är att den här resan är John Silvers sista färd. När det här äventyret är tillända kommer han att stanna hemma för resten av sitt liv! Han känner sig trött och sliten och de flesta vännerna är sedan länge borta. Med ålderns rätt vill han nu tillbaka till värmen och sin älskade.




Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss!



För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som kapten Svartskägg. Alla, från den allra uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver, alias Barbecue, "hela mänsklighetens fiende". Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön.



Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en äldre parant dam, svart som ebenholts, och slog sin handväska i huvudet på John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skall just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon: ”MAX, vad gör du här, har du din lilla rosenknopp Kerstin med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är inte något som tål dagsljuset. Inte än i alla fall!

Läs även andra bloggares åsikter om:
bismarck, fartyg, flottan, gröt, hobstig, hood, john silver, kattegatt, kvartermästare, madagaskar, marinen, pirat, sjörövare, skagerack, skattkammarön, slavhandel, teknik, äventyr
.

En vecka i Stockholm anno domino 2008

Det var flera vänner jag skulle hinna träffa under de sju dagarna jag befann mig i den kungliga huvudstaden. En person blev avbokad och nedflyttad från den nära vänkretsen till den lägre bekantskapskretsen på grund av hans dåligt uppförande och ännu sämre omdöme och blev därför ersatt av två andra personer som gav mig en överraskande trevlig kväll och halv natt. Någon har sagt att det tar en hel livstid att bygga en katedral men bara en enda natt att riva den. Så är det även med vänskap. När man kommer upp i åren brukar man förstå varför det tar så lång tid att bygga vänskap eftersom bygget kan jämföras med ett katedralbygge. För övrigt var det en hektisk vecka där vännerna var av olika skrot och korn. I eftertankens kranka blekhet kan man med fog påstå att det ett oändligt avstånd i social status mellan Stadshusets folk och T-Centralens inbyggare. För att inte tala om de hemlösa kolingarna!

Läs även andra bloggares åsikter om:
bekanta, hemlösa, homeless, kolingar, omdöme, uppförande, vänner
.

Facebook är som en galen dröm i realtid

En del stollar på Facebook tror att livet går ut på att lägga till flest erotiska applikationer i sin profil. Den användare som har den mesta erotiken och de flesta virtuella brudar att chatta med innan systemet pajar, vinner första pris. Det är som om naturmetoden inte längre skulle fungera, trots att spelet mellan hane och hona av homo sapiens fungerat i mer än sju miljoner år. Man kan undra vad Malena Ivarsson tänker?

Jag kommer ihåg den där grejen som Lenny Bruce berättade om, när han och hans polare John Hovawart en varm sommardag hade stått på en bro och spanat in alla brudar som passerade. Deras kommentarer var som när bönder kommenterade kossor på en djurauktion. John höll på att få stroke när fyra brudar kom gående mot den som mannekänger på catwalken. John hade aldrig sett något liknande. Han stirrade som en debil idiot på brudarna och viskade till Lenny att den där gräddbakelsen med plåster på tuttarna skulle man ha som privat hushållsassistent.

Lenny uppmanade honom att fråga konditoribruden om hon ville gifta sig med honom eftersom John hade en hyfsad lön och skulle kunna ta hand om både tjejen och det eventuella resultat en natt på Hilton skulle kunna bli om det begav sig. John tittade förvånat på Lenny och svarade: Gifta mig med den där horan som går på stan i nylonstrumpor och visar tuttarna; är du inte klok? Lenny replikerade blixtsnabbt: Men du sa ju att du ville ha henne som hushållsassistent. Du måste för fan säga vad du menar, annars menar du ju inte det du säger! Har du problem med din egen kärring så får du väl snacka med henne innan du börjar snacka om en ny hushållsassistent! Nån jävla ordning måste det vara!




Lenny Bruce Without Tears
Lenny Bruce, USAs dåliga samvete, var en kontroversiell amerikansk ståuppkomiker under 1950- och 1960-talet. Filmen om Lenny Bruce Without Tears ger oss ovärderliga tidsdokument över en ståupparartist vars liv och komik blev ett, i ett land där man inte fick skämta om vad som helst. Fred Baker tillägnade filmen Ingmar Bergman, som själv köpte filmmaterial från Baker för en aldrig gjord TV-special om Bruce.

Läs även andra bloggares åsikter om:
brudar, drömmar, erotik, facebook, kvinnor, män, sex, tjejer
.

John Silver i Pytheas kölvatten

På söndag tar vi bilen ner till Blekinge för minst en veckas semester. På måndag eller senast tisdag kommer en av mina äldsta vänner på besök till det hus vi hyrt nere vid havet. John Silver heter han och han lär väl vara rätt känd som seglare, åtminstone i Brest. Han har rest ända upp till Blekinge från Madagaskar. Från Gibraltar har han seglat i Pytheas från Massilia kölvatten hela vägen. Med John i huset lär det bli livat. Ingen kan berätta historier som han. Men man får ta hans historier med minst en nypa salt. Det mesta är ljug. Det enda som är sant om John är att han är en av de skickligaste sjömän som seglat på de sju haven. Hans läromästare var den välkände Flint. På den tiden var alla rädda för kapten Flint medan han för egen del bara var rädd för Long John Silver. Flints besättning var den hårdaste som någonsin seglat på de sju haven.



Pytheas som föddes omkring 380 före Kristus och dog sedan han fyllt 70 år, var en grekisk handelsman, geograf och upptäcktsresande. Han kom från den grekiska provinsen Massalia, nuvarande Marseille, och gjorde en banbrytande resa till nordvästra Europa år 325 före Kristus varmed han blev den förste att beskriva midnattssolen, norrsken och polarisen. Det var faktiskt Pytheas som kallade Britannien vid namn första gången och beskrev germanerna bättre än Germanicus Caesar.

Läs även andra bloggares åsikter om:
caesar, germanicus, hobstig, john silver, norrsken, pytheas resa
.

Jag efterlyste Tommy Tompa Henricsson

Bråkstaken Tommy Tompa Henricsson på väg till Kungsträdgården

Sista gången jag träffade Tompa var i slutet av 70-talet. Jag har med hjälp av olika kanaler försökt få reda på vart han tog vägen. Under många år dök han då och då upp i mina tankar. Fick han ett bra liv eller dog han av överdos som så många andra av hans kamrater? Med tanke på hans våldsbenägna läggning fanns det skäl att tro att han mött en våldsam död, som så många andra av hans kamrater. Av en händelse stötte jag på honom för ett tag sedan i ett rätt trevligt sammanhang. När vi skildes efter sex timmars samtal hade jag fått hans tillåtelse att skriva lite om honom och om hans liv, om det kunde vara någon enda till gagn.



De här två bilderna är skillnaden mellan två ytterligheter. Bilden till vänster visar Tompa tillsammans med sin ängslige fosterpappa. Bilden till höger är hans mamma. Trots att båda två kom från relativt fattiga förhållanden, så hade de helt olika mål i livet. Fosterpappan blev så att säga kvar vid sin plog medan mamman klättrade upp ett antal steg på den sociala rangskalan. De hade båda det gemensamt att de var svikare. Det värsta svek man kan utsätta ett litet barn för! Fosterpappan hade länge dåligt samvete medan mamman inte hade tid med dåligt samvete eftersom hon hade nog med sitt klättrande upp i de fina salongerna.



Fosterpappan blev Tompas farsa när han var något halvår gammal till dess Tompa fyllt sex och skulle börja skolan. Sen försvann fosterpappan för att inte återfinnas förrän Tompa hade fyllt 16 år. Tompas morsa hade under tiden bara haft en uppfostringsmetod och det var stryk med rottingen eller med dammsugarsladden, när rottingen inte längre höll ihop efter allt pisk. För fosterpappan gick det hyfsat i livet. Han blev kvar vid sin plog och tänkte mest på sitt och sig själv. Med mamman gick det värre eftersom hon blev tokig och hamnade på Långbro dårhus.



Idag har Tompa förlåtit sin tokiga morsa för allt stryk som hon bjöd honom på. Men han har inte glömt, inte ens en enda sekund, av de tio år han bodde ensam med henne. Med fosterfarsan var det värre eftersom han bara försvann ut Tompas liv och övergav honom. Ett sånt svek mot ett barn kan bara få allvarliga följder. När Tompa 1963 fyllde 16 år hade allt redan gått åt helvete. Två år senare blev han för första gången i sitt liv inburad på Stadsfängelset på Långholmen. Efter ytterligare tolv år muckade han för sista gången från Riksanstalten i Österåker som ligger i samma kommun som fosterpappan kört sin plog. Cirkeln var nu sluten!



Av denna berättelse om Tompas uppväxt kan man lära sig att barn till föräldrar med psykisk ohälsa, samt barn i familjer där våld förekommer utgör en synnerligen utsatt grupp i samhället. Genom forskning kan man konstatera att samtliga utsatta barn löper en mycket förhöjd risk att utvecklas på ett ogynnsamt sätt och få egna likartade problem i vuxenlivet. När det gäller skilsmässobarn så skiljer sig dessa dubbelt så ofta som barn med gifta föräldrar. I äktenskap där båda makarna är skilsmässobarn är risken tredubbel för separation. Varje år är 50 tusen barn med om att deras föräldrar separerar och nästan en tredjedel av alla barn i Sverige har skilda föräldrar, enligt Rädda Barnens statistik.



Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord, var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu, förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Nils Ferlin 1933


Några ord om musikvideon överst i det här inlägget!


Roland Rolle Björklund och Gustav Stoffe Svensson i Kungsan 1977
Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några stycken blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Läs även andra bloggares åsikter om:
dårhus, död, föräldrar, långholmen, missbrukarbarn, missbrukare, samvete, skilsmässa, skilsmässobarn, statistik, tokig, våldsam, våldsbenägen, österåker
.

En Gudförälder har ett fördrag med Gud

Min åsikt är att alla barn borde ha rätt till en vuxenrelation utanför sin egen familj. En vuxenrelation som alltid ser till barnets bästa. Idag när inte ens en överenskommelse med ett handslag är juridiskt bindande, är inte heller äkta makars löfte om att älska varandra i nöd och lust något som på sikt, har högsta prioritet. Om Gud nu till äventyrs existerar, så borde den guden ha skänkt människorna såväl ett etiskt förstånd som förmågan till kunskap. Han borde förutom detta ha givit allt under Solen ett ändamål. Idag kan man väl utan överdrift säga att klyftan, mellan detta gudomliga ideal och dagens verklighet, aldrig varit större än nu.



Under tidigt 300-tal infördes Gudföräldraskapet för att ta hand om och skydda de kristna martyrernas barn. Med tiden har Gudföräldraskapet förändrats till att gälla vilket barn som helst, där föräldrarna inför dopet först frågar någon anhörig eller en god vän om denne ville bli barnets Gudförälder. Om denne eller dessa accepterar att bli Gudföräldrar så konfirmeras detta i en kyrklig ceremoni i samband med att barnet döps. Det viktigaste som sker under denna akt är inte vad som sägs eller högtidligt lovas med församlingen som vittnen, utan det avtal som Gudföräldrarna gör med Gud, eftersom ingenting som sägs eller högtidligt lovas i kyrkan är juridiskt bindande.



Idag är relationen mellan Gudföräldrarna och gudbarn, som sagt, inget juridiskt bindande avtal. Man kan nog mer se det som ett socialtkyrkligt flum där största tonvikten läggs på, att höra av sig till barnet på vissa bemärkelsedagar. För länge sedan var Gudföräldrarna en försäkring för barnet om, att någon alltid skulle finnas vid dess sida, om det skulle hända föräldrarna något, eller om föräldrarna på grund av oförutsedda omständigheter drabbades av ekonomisk ruin. Från att ha varit ett löfte inför Gud och det civila samhället har Gudföräldraskapet blivit mindre än en liten tummetott. Med andra ord, strängt taget, till ingenting.



Min mening är att Gudföräldraskapet måste uppdateras, både kyrkligt och civilt, eftersom alla barn med självklarhet borde ha rätt till en vuxenrelation utanför familjen, som alltid ser till barnets bästa oavsett vad som på sikt händer föräldrarna. Jag menar vidare, att det avtal som Gudföräldrarna åstadkommit med Gud om att så långt deras krafter och omdöme det tillåter, skall hålla utfäst löfte och de bestämmelser som där ingått, så länge de lever och att avtalet inte kan inhiberas ens av Gud Fader själv. Den enda som kan befria Gudföräldrarna från sitt löfte är barnet själv. Något annat är inte ens att tänka på, för den som ser till barnets bästa. Allt annat är struntprat och som flugors surr i mina öron!



Det är inte så lätt för en liten sjuårig grabb att förstå vad som händer i vuxenvärlden även om han förstår att någonting händer som han inte förstår. Det är därför han står där han står och tittar in för att försöka förstå vad det är för konstigheter som han inte förstår. Som de där blå sakerna som sitter fast i varandra men ända står var för sig. Visst är det konstigt att inte förstå hur allt hänger ihop eller inte hänger ihop. Som tur är har grabben en liten kompis på fyra ben som inte komplicerar någonting som gör livet mer komplicerat än det redan är för en sjuåring.

Läs även andra bloggares åsikter om:
dop, gud, gudbarn, gudförälder, gudföräldrar, svenska kyrkan
.

I en bostadsrättsförening beslutar styrelsen

För ett par dagar sedan, den 3 juli, kom en bil med Robins nya vitvaror. Det var en stor flyttbil som levererade kyl, frys och spis. Det var trångt på uppfarten eftersom bostadsrättsföreningen som Robin bor i just har slutfört en stor upprustning av tillgängligheten till de boende. Styrelsen menar att det nya arrangemanget måste få fungera en tid innan de kan utvärdera det hela. Under tiden får de boende kånka sina vitvaror för hand till bestämmelseplatsen eftersom lastbilar inte kan forcera det nya arrangemanget utan att riskera att köra sönder både sånt som står eller ligger i vägen. Jag tyckte lite synd om både chaufförerna och Robins grannar, för när hon ringde en person i styrelsen och berättade att flyttbussen inte kunde backa in utan risk, svarade den personen: ”Vad har den där att göra?” Frågan var naturligtvis adekvat och befogad :)



Eftersom styrelsen i Robins lilla bostadsrättsförening menar att syftet med det trånga utrymmer varit att bryta den ”autostrada-liknande” infarten till huset samt att försvåra något för biltrafiken där, så tog jag fram kameran för att kunna visa Robin att styrelsen nått sitt mål. Bostyrelsen har med råge försvårat biltrafik. Nu ser jag fram mot den dagen då någon av Robins grannar skall flytta till en annan plats i livet. Då skall jag ha kameran till hands. Det lär väl bli ett himla bärande om 35 kubik möbler och andra inventarier skall bäras för hand till flyttbilen.



Fast visst är det märkligt hur bostadsrättsföreningar fungerar eftersom en annan flyttbil, redan den 13 februari kraschade en refug som byggts för att försvåra tillgängligheten för Robin och de andra boende. Själv tycker jag att det alltid är bättre att tänka efter före än efter. Man måste alltid veta vart man ska för annars kan man hamna någon annan stans.

Läs även andra bloggares åsikter om:
bostadsrätt, flyttbilar, grannar, hobstig, hyresrätt
.

Jag läser helst om 91:an Karlsson äventyr

För att få ordning på alla mina böcker har jag en hushållsnära tjänarinna!

Ibland har jag funderat över hur man kan bli kultiverad. Det där med bildning är inte så lätt. Man måste för det första ha läst rätt böcker och för det andra kunna konversera om en massa fina ämnen som politik, mode och musik. Om man därtill kan föra samtal om den ekonomiska politiken och de politiska institutionernas betydelse så tillhör man utan tvivel intelligentian. Förstår man inte denna tankegång tillhör man inte intelligentian. När jag flyttade från huvudstaden till Tveta härads gjorde jag en riktig rensning av de där böckerna som man blir intelligent av. Alla böcker som handlade det minsta om ekonomi, sociologi, pedagogik och psykologi hamnade obönhörligen i Svenska Bostäders sopcontainer.

De böcker som jag sparade var skönlitteratur, naturvetenskap, filosofi, historia, idéhistoria, estetik, arkeologi och teologi samt alla böcker som var dedicerade. Idag läser jag bara sådant som jag själv vill läsa. Det är väldigt sällan som jag läser på rekommendation eftersom det värsta jag vet är att läsa sånt som man skall läsa bara för att tillhöra intelligentian. Idag vågar jag läsa om 91:an Karlsons äventyr med 87:an Axelsson utan att skämmas, eftersom jag vet att jag läst fler riktiga böcker än de flesta.

Har du funderat på hur man enklast fixar en hushållsnära tjänarinna så kan du göra som jag. Klicka på tjänarinnan, hon med alla böckerna, så får du ett gott råd om hur man får tjänsten helt gratis, utan räfster:)

Läs även andra bloggares åsikter om:
hobstig, läser, serietidningar
.