Sista gången jag träffade Tompa var i slutet av 70-talet. Jag har med hjälp av olika kanaler försökt få reda på vart han tog vägen. Under många år dök han då och då upp i mina tankar. Fick han ett bra liv eller dog han av överdos som så många andra av hans kamrater? Med tanke på hans våldsbenägna läggning fanns det skäl att tro att han mött en våldsam död, som så många andra av hans kamrater. Av en händelse stötte jag på honom för ett tag sedan i ett rätt trevligt sammanhang. När vi skildes efter sex timmars samtal hade jag fått hans tillåtelse att skriva lite om honom och om hans liv, om det kunde vara någon enda till gagn.
De här två bilderna är skillnaden mellan två ytterligheter. Bilden till vänster visar Tompa tillsammans med sin ängslige fosterpappa. Bilden till höger är hans mamma. Trots att båda två kom från relativt fattiga förhållanden, så hade de helt olika mål i livet. Fosterpappan blev så att säga kvar vid sin plog medan mamman klättrade upp ett antal steg på den sociala rangskalan. De hade båda det gemensamt att de var svikare. Det värsta svek man kan utsätta ett litet barn för! Fosterpappan hade länge dåligt samvete medan mamman inte hade tid med dåligt samvete eftersom hon hade nog med sitt klättrande upp i de fina salongerna.
Fosterpappan blev Tompas farsa när han var något halvår gammal till dess Tompa fyllt sex och skulle börja skolan. Sen försvann fosterpappan för att inte återfinnas förrän Tompa hade fyllt 16 år. Tompas morsa hade under tiden bara haft en uppfostringsmetod och det var stryk med rottingen eller med dammsugarsladden, när rottingen inte längre höll ihop efter allt pisk. För fosterpappan gick det hyfsat i livet. Han blev kvar vid sin plog och tänkte mest på sitt och sig själv. Med mamman gick det värre eftersom hon blev tokig och hamnade på Långbro dårhus.
Idag har Tompa förlåtit sin tokiga morsa för allt stryk som hon bjöd honom på. Men han har inte glömt, inte ens en enda sekund, av de tio år han bodde ensam med henne. Med fosterfarsan var det värre eftersom han bara försvann ut Tompas liv och övergav honom. Ett sånt svek mot ett barn kan bara få allvarliga följder. När Tompa 1963 fyllde 16 år hade allt redan gått åt helvete. Två år senare blev han för första gången i sitt liv inburad på Stadsfängelset på Långholmen. Efter ytterligare tolv år muckade han för sista gången från Riksanstalten i Österåker som ligger i samma kommun som fosterpappan kört sin plog. Cirkeln var nu sluten!
Av denna berättelse om Tompas uppväxt kan man lära sig att barn till föräldrar med psykisk ohälsa, samt barn i familjer där våld förekommer utgör en synnerligen utsatt grupp i samhället. Genom forskning kan man konstatera att samtliga utsatta barn löper en mycket förhöjd risk att utvecklas på ett ogynnsamt sätt och få egna likartade problem i vuxenlivet. När det gäller skilsmässobarn så skiljer sig dessa dubbelt så ofta som barn med gifta föräldrar. I äktenskap där båda makarna är skilsmässobarn är risken tredubbel för separation. Varje år är 50 tusen barn med om att deras föräldrar separerar och nästan en tredjedel av alla barn i Sverige har skilda föräldrar, enligt Rädda Barnens statistik.
LÄS MER OM
TOMPAS BARNDOM
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord, var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu, förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Nils Ferlin 1933
De här två bilderna är skillnaden mellan två ytterligheter. Bilden till vänster visar Tompa tillsammans med sin ängslige fosterpappa. Bilden till höger är hans mamma. Trots att båda två kom från relativt fattiga förhållanden, så hade de helt olika mål i livet. Fosterpappan blev så att säga kvar vid sin plog medan mamman klättrade upp ett antal steg på den sociala rangskalan. De hade båda det gemensamt att de var svikare. Det värsta svek man kan utsätta ett litet barn för! Fosterpappan hade länge dåligt samvete medan mamman inte hade tid med dåligt samvete eftersom hon hade nog med sitt klättrande upp i de fina salongerna.
Fosterpappan blev Tompas farsa när han var något halvår gammal till dess Tompa fyllt sex och skulle börja skolan. Sen försvann fosterpappan för att inte återfinnas förrän Tompa hade fyllt 16 år. Tompas morsa hade under tiden bara haft en uppfostringsmetod och det var stryk med rottingen eller med dammsugarsladden, när rottingen inte längre höll ihop efter allt pisk. För fosterpappan gick det hyfsat i livet. Han blev kvar vid sin plog och tänkte mest på sitt och sig själv. Med mamman gick det värre eftersom hon blev tokig och hamnade på Långbro dårhus.
Idag har Tompa förlåtit sin tokiga morsa för allt stryk som hon bjöd honom på. Men han har inte glömt, inte ens en enda sekund, av de tio år han bodde ensam med henne. Med fosterfarsan var det värre eftersom han bara försvann ut Tompas liv och övergav honom. Ett sånt svek mot ett barn kan bara få allvarliga följder. När Tompa 1963 fyllde 16 år hade allt redan gått åt helvete. Två år senare blev han för första gången i sitt liv inburad på Stadsfängelset på Långholmen. Efter ytterligare tolv år muckade han för sista gången från Riksanstalten i Österåker som ligger i samma kommun som fosterpappan kört sin plog. Cirkeln var nu sluten!
Av denna berättelse om Tompas uppväxt kan man lära sig att barn till föräldrar med psykisk ohälsa, samt barn i familjer där våld förekommer utgör en synnerligen utsatt grupp i samhället. Genom forskning kan man konstatera att samtliga utsatta barn löper en mycket förhöjd risk att utvecklas på ett ogynnsamt sätt och få egna likartade problem i vuxenlivet. När det gäller skilsmässobarn så skiljer sig dessa dubbelt så ofta som barn med gifta föräldrar. I äktenskap där båda makarna är skilsmässobarn är risken tredubbel för separation. Varje år är 50 tusen barn med om att deras föräldrar separerar och nästan en tredjedel av alla barn i Sverige har skilda föräldrar, enligt Rädda Barnens statistik.
TOMPAS BARNDOM
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord, var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu, förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Nils Ferlin 1933
8 kommentarer:
Jättebra.
Dikten på slutet knyter ihop allt - perfekt!
Många skilsmässobarn med plastföräldrar och plastsyskon kan växa upp som utan att själva bli dåliga föräldrar!
Självklart har du helt rätt. Jag har heller aldrig påstått något annat. Men oavsett vad vi tycker, vad vi känner och vad vi önskar, bär vi alla på ett socialt arv. Allt för ofta ärver vi också sociala svårigheter.
Jämför med Rädda Barnens statistik
När det gäller skilsmässobarn så skiljer sig dessa dubbelt så ofta som barn med gifta föräldrar. I äktenskap där båda makarna är skilsmässobarn är risken tredubbel för separation. Varje år är 50 tusen barn med om att deras föräldrar separerar och nästan en tredjedel av alla barn i Sverige har skilda föräldrar.
Jag håller med Max från början till slut!
Jag och mina syskon har faktiskt en liknande historia.
Ha - ditt minne slår jag inte! Kan det vara så, att efter så här många år blir det många olika klipp, och efter hand sätts dom ihop, fast i en salig blandning av sanning och dröm.
Stoffe (som vi brukade kasta i fontänen i Vällingby) blev ju filmstjärna ihop med Kenta G, istället för vissa andra av mina polare jag växte upp med. Stoffe hade det inte lätt, med diverse bröder, bl.a. "Pluto", som var smart - så smart att han rånade en pensionär, boendes i samma trapp som han själv, på 10 spänn. Det fick han 3 år för.
Ha det, Pirat!
Kanonbra sida!
Kontakta mig är du snäll.
Hej!
Bra och vaket skrivet. Ett viktigt ämne i samhället som rör barn till sjuka/missbrukande föräldrar.
Artikeln jag länkade till på Facebook är för att upplysa att det finns hjälp för dem som behöver.
Det är så tragiskt när det drabbar barn, de är så värnlösa som små.
Det snackas väldigt mycket om "Samhällets Styvbarn" idag. Inte ett enda ord nämns om de barn samhället underlät att beslagta.
Skicka en kommentar