Idag är det en torsdag. För bara sex dagar sedan, var jag på Inga-Brittas begravning. Igår var jag på Maj-Britts begravning. I början av januari var jag på Alf Samuelssons begravning. Det är svårt det här med döden eftersom vi vet så lite om den eftersom ingen kunnat berätta hur den är.
Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden, för om man tänker efter hur länge man skall vara död så förstår man hur kort tid man har att leva. Därför skall man vara rädd om livet och de få dagar man fått som gåva att leva livet.
Döden tänkte jag mig så är titel på en dikt av Bo Setterlind. I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden, för om man tänker efter hur länge man skall vara död så förstår man hur kort tid man har att leva. Därför skall man vara rädd om livet och de få dagar man fått som gåva att leva livet.
Döden tänkte jag mig så är titel på en dikt av Bo Setterlind. I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
2 kommentarer:
Myckert vackert skrivet tycker jag.
Döden kan också komma som en befrielse för många människor. Döden har många ansikten. Den kan vara brutal, hemsk och ångestfylld. Den kan också vara mild & rofylld. Ibland kommer den snabbt och ibland tar den lite mer tid på sig. Jag har varit på så många begravningar i min dag så jag har tappat räkningen. Det enda som jag med säkerhet är att jag inte kommer att vara på min egen. Men det klart, man vet ju aldrig;)
Kära Elisabeth.
När jag blir nerstoppad i odalmannens korg, kommer Kerstin att sätta sig ner vid hans sida och prata lite strunt tills jag somnat. Sen tar de adjö av varandra för att ännu en gång träffas några veckor senare för att bekräfta att odalmannen övertagit hela ansvaret för mig.
Skicka en kommentar