En senfärdig pirat samtalar med sig själv

Jag har alltid älskat Jan Lööf och hans bilder. Han får mig att drömma tillbaka till en tid jag aldrig upplevt men önskar att jag varit med om. Det är inte alla grabbar som har haft en morfar som varit sjörövare. Jag hade inte ens en pappa. När jag var liten fanns det bara en riktig gubbe. Det var Lasse som var sambo med Elise som var min kompis mamma. Men Lasse var ingen sjörövare. Han var alkoholist. Jag har alltid velat ha en pappa som bara skulle ha varit pappa. En sån där riktig pappa som man gjorde spännande saker med när man var liten. Som sjöröveri och sånt där ni vet, som är jättespännande när man är liten och rädd.




Men även om man inte har haft en pappa kan man ha någonting annat. Jag har en gudson som jag älskar överallt på jorden och två särskilt kära vänner, en systerdotter som är snyggare än de flesta och en vän som sett det mesta av vad ett långvarigt storkrig mellan två nationalstater innebär av mänskligt lidande. Till sist har jag en liten hund som vakar över mitt gudbarn såsom goda hundar pläga göra och över allt och alla vakar en älskad hustru, som en matriark skall göra, över sin domän.